Miisty an angel

Det har gått åtta år ändå kan jag inte komma över det faktum att det redan finns ett barn.
Det har kommit till ett barn utan kärlek, ett kärleks barn, det är inte mitt men det är hans...och HENNES!!!!
Jag försöker ofta att slå bort alla tankar, att glömma, det var ju då, det var förr.
Det går inte, han älskade henne.. jag vill inte veta att han älskat någon annan, jag vill inte veta att han varit med någon annan. Det låter helt sjukt jag vet, alla har ett förflutet med ex även jag så klart.
Men jag vill inte veta. Det ska inte finnas minnen av annan kärlek i hans hjärta. Det ska inte finnas en tanke om omsorg i hans hjärta. Inte för henne, inte för någon bara för mig.
Jag kommer bli galen av alla dessa tankar och känslor. Jag går igenom livet och kan inte släppa det, jag bara kan INTE!!
Hindrar det mig från att öppna mig och släppa in honom fullt ut: absolut, hindrar det mig från att låta honom älska mig fullt ut: abolut, hindrar det mig från att älska honom fullt ut: absolut.
Jag vill inte känna så här, jag vill inte ha dessa sjuka tankar.

Jag älskar barnet, som inte längre är ett barn. Jag har kommit att tycka om mamma-HENNE..
Så varför känna så här?
Det finns inget att oroa sig för det VET jag, jag vet ju det, men mitt hjärta säger nej, bara för att huvudet vet, nej det behöver inte vara så.
Det finns för många minnen mellan dom. Minnen alla andra varit del av men inte jag.
Minnen det pratas om då och då.

Jag strejkar, JAG VILL INTE!!!!